när pyntet är avplockat
står människan som en plundrad julgran
ful och tanig
hon osynliggörs
tynar bort och försvinner
- för vem vill se sånt?

en konsekvent uppföljning av barrträdsmetaforiken
leder till tajgan i själens ödeland
människan ser sig förkrympt
hon lider brist på jävlaranammahormon
i tallkottskörteln 
och de svarta ekorrarna aktar inte för rov
att lurpassa i ögonvrån