Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det omedvetna medvetandet om tillhörighet. Att begåvas med resurser som inte är norm inom den egna gruppen.




Liten arbetar flicka.

Lilla arbetarflicka så vilsen du är.

Av tradition är du bunden, man vill behålla dig i sin sfär.

Du är händig, kavat och självständig så det förslår.

I din arbetarklass är det ingen, som dig förstår.

Du fick ett huvud på skaft, fyllt med intellekt och tankar.

Inte undra på att du där ensam vankar.

Men ensamheten gör dig fri och fyller dig med kraft.

Vilken tur du föddes med ett huvud på skaft.

Sen att ingen någonsin för dig förklarat.

Hur det förhåller sig med det dära "varat".

Att hemma för dig är att vara borta.

Dina stunder av tillhöriget kommer tidvis vara korta.

De kallar det klassresa, du kallar det balans med livet.

De säger "malleri", du skiter i vilket och tar klivet.

Mot ditt eget liv fri från arbetaklassens normer.

Du finner nya vänner inom konstens uttrycksformer.

Du går din egen väg, du är udda tycker vi.

Du sträcker på nacken, är stolt och FRI.

 




Fri vers av Reg
Läst 328 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-02-15 23:55



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Klassresa eller inte, men kommer man från en strikt kontrollerad och autorepressiv miljö så känner man sig nästan automatiskt som en fånge och en främling när man inte tillåts att leva ut sina drömmar och vara precis den man vill. Tyvärr så är ju jantelagen ganska stark emellanåt och alla håller koll på varandra så att ingen avviker från "normen" eller tillåts att sticka ut, precis som om man vore någon slags ägodel som absolut inte ska tro att man är något. Och känslan av ensamhet är ju ganska given. Någon sa en gång att "hemma" inte är där du bor, utan där man förstår dig, men i somliga sammanhang kan man dessvärre helt glömma att någonsin på något sätt bli förstådd eftersom man har alltför stora tankar och drömmar för att alls passa in i mallen. Det är så mycket tradition och så mycket destruktiv och kvävande social kontroll som inte på något sätt tillåter människor att utvecklas, förändras och växa. Men kanske är det just där som man verkligen lär sig att älska friheten. Och sedan hittar man förhoppningsvis ett mer gynnsamt sammanhang att leva i där man vekligen tillåts att leva ut, utveckla alla sina talanger och bli sedd och uppskattad även i det yttre för det som man egentligen hela tiden har varit inombords. D.v.s. något helt annorlunda och mer levande än vad man enligt de förtryckande, hämmande, själsdödande och kvävande spelreglerna tidigare i andras ögon "borde" vara och ha varit.
2011-02-16
  > Nästa text
< Föregående

Reg
Reg