stranden är täckt av is
under isen surrar skedhonan
tålmodigt fäster hon kring öglan av stål
de uttänjda remsorna av snäckmuskel
efter tjugoåtta dygn
tar hon så spjärn mot utloppet
och spottar ur sig ett sista uns av tvivel


pelikanens ansikte står vidöppet
som i trans försöker den räta ut sin hårt böjda hals


allt känns så egendomligt
kanske har jag varit med om det förut