Utsläppt från cellen
den dagen gick fort
tíll kvällen den sena
och trött blev kroppen
liksom, bena...

Nyfikenheten
har lagt sig
redan
och sedan
stängd förblir var dörr...

För då börjar det riktiga
straffet ta fart
och man vet inte vart
det bär
man vet bara ett
att man ensam är...

När man söker jobb
blir man ständigt av
det förgångna haffad:
-Du är ju straffad!

Den enda hand, som sträcks ut
är av före detta fångar
och sen sägs det
att det är ju inte klokt
en så där tok
hänger ihop i armkrok
med "de där "
som inte vet vad rätt är...