*

en gång reser jag
mig

för dig

kan jag bryta den bark
vrida den tid ner i jord
när stammen kräver och barren manar

det är ljuset som avgör

för dig

kan jag även låta bli
att bryta den bark stammen behöver
för sin existens

för sin överlevnad

det är ljuset som avgör

för dig
kan jag bryta den stig jag stegat
oröjd
om du följer och hinner ikapp

välja den gata som grävs bortom branten
i vågskärpt lod mot stam och ner
mot rot
mot kanten till avgrundens inte

det är ljuset som avgör

surrogat
som kaffe vid elden
på bönor av en önskan
som te på blad av en dröm

surrogat

en gata bland barr och generande kliv
bredvid det liv som jag lever
i väntan på dig

det är ljuset som avgör

en gång
reser jag mig

när du hinner ikapp

det är ljuset som avgör

*