*

Midnatts vassa kanter
presenteras bortom sot och is

utanför drabanter
kastar inte fan sitt dis igen

med vitt han retar hjärta

ger ej upp i denna gegga
söker mörker söker skugga
bjärta rikedomar

snart ska vrålas gammal smärta

han kan kasta han kan basta hetta elda öken
han kan lasta världens sorger

röken utav redan gått
röken ruttnad genom fått och färdigt material

*

han antastar sin färdens borg
och där slår jag bakut
med sorg och klövar klyvna

därför rätta mäts i bägare
med sägare om rätt och fel
förvägrad lyckas borg

du snörde repet som din sorg och drog åstad

och bägaren - med innehållet svallande
står kallande sig
skammens del

sig dammens belsebub belastar

kastande sin utopi

sig fan
sig fosters frieri
sig dagligt dödsdömt dysentri
sig rätt att vita världens veta genom

snö

det vita hörn och vita våndors kletande i krav
jag styrper gärna dig så vacker du må va'

om
du ger mig ringen 

om du ger mig 
Ringen

Du min Slav

*

jag har fyra törnen rakt emot

fyra hörn som likväl stämmer rot
mot bäckström och mot dröm för blot

 
mot knot mot sten
mot den jag väljer motvärn för
mot ben och nej du arme

du kan aldrig nå det fallet
ha förbarme dig
den dygden all är
ner
är fallet för en var som har den brygden

att förkunna rot

den når du ej
och aldrig nej, min rot 
den tvinnar dej till konstens alla regler

(där, är viet lika genom knopar)

spjärn är blott chimär för lustens näsa

ropar du på mig så ropar du på
alltets sista dästa dimma

dimman där du är
timman där du svär

simmar du med svanen
ska du

dagen rimma

*

har du nånsin där
förkunnat: Läsa ska ni alla!

barnen
genom under över alla

Läsa, och ej våga edra krafter
Läsa, och ej våga edra safters stup

*

Vi lämnar ej åt tomme!
Vi hämnar ej Vår Komne Kung!

Vi dämmer för en återgung
i riken utav Riken

*

slaget som slogs ner
och muren

rasat som du ser

det doftar kaffe
över hela bygdens trappa ut mot kustring

bukten fukten isens straff

men turen är nog att vi ler för månen
den är skygg den

gömmer sig bak värmesköld
av nerkyld vattenkappas rustning

hemma bra med bäst är
borta i en dröm och trygg

den fälles återvärmd
av sol mot evig köld i frustning
för

en dimmbanks dygd

*