Någonstans i ett mörkt hörn
sitter de två spökena
tillsammans
men lika ensamma i längden

en grön flaska
med bortglömning fylld till
toppen
den kommer snart vara tom
de är tysta, men vet ändå
vad som händer inuti den andre
justjust nu

väggen mot huvudet
och händerna runt knäna
de svaga ärren syns
i det mörka ljuset

den andra mittemot
lika trasig
men det finns bara
en enda seende människa
de andra ser inte
såren som blöder

in i varandras ögon
ser de en sjö av tårar
sen ler den ena
och för glaset till munnen