Min morfar
Min underbare halta och överintelligenta morfar
Som en gång konstruerade radiogrammofonen
En med grammofon en med trådspelare
Men med egenbyggd radio
Med rör

Han sålde sen sina ritningar till Luxor
Den radion finns i min ägo, nu
Morfar som var möbelsnickare och radioamatör
Skämtare med humor, betraktad av många som barsk
Han såg barsk ut

Han gick med sitt haltande ben uppför trappan i snickeriet
Men åkte sen ner på ledstången, så gammal han var
Tills han var över 50 år
Sen pallade inte det friska benet längre det blånade
Av överansträngning, han gillade mat med min morfar

Men han sa alltid att ”om nazisterna kommer hit
Så tar dom mej först”
För han teg inte om vad han tyckte
Han retade både präster, makthavare och nazister
För hur kan en halt människa ta sej i ton, verkade dom tycka
Han var inte halt i skallen, bara flint, så småningom

Jag tror min morfar sitter i himlen och diskuterar med de andra lärde idag
För jag tror att där räknas hans kunskap, fast han var snickare
Och geni, men här var ”man snickare” inget mer
Jag tror dessutom att om de finns tobak där så har han en pipa
Med greve Hamilton, sittande i mungipan
Och om de finns radio så lagar han de som gått sönder
Och möbler samma sak, för han var en riktig möbelsnickare

Och säkert slipper han som här på jorden
Häva upp sin röst mot orättvisor
För där ska inte finnas några
När min mor blev jagad av brandchefens hund
Så steg han upp från stolen, lyfte på käppen
Och vrålade rätt ut. Hunden vände omgående och brandchefen sa
”tänker du skrämma ihjäl hunn för mej”
Ja sån var han, vissa blev rädda, de kände inte hans stora hjärta