I min barndom
rådde tystnad
Inte dödstystnad
Ljud fanns förstås
Men relativ tystnad
var förhärskande

Trafiken var gles
Blott få familjer
hade ständigt
ringande telefoner
Radions enda kanal
sände sansat och
folkuppfostrande
prat från sex på
morgonen till midnatt
Jettjutande flygplan
var en sällsynthet
Digitala ljudutbrott
var inte ens fantasy
TV fanns inte och
mobiltelefoner
var inte påtänkta
Bärbar musik var en
dröm eller mardröm
Butiker och affärer
förskonades från muzak

Successivt förändrades
ljudbilden och en allt
större bullermatta
breddes ut över Riket
Den smögs över oss
utan att vi märkte nåt
Utom en viss oro och
nervositet vars ursprung
vi inte kunde placera
I dag är vi tillvanda och
de yngre generationerna
tycks finna det oavlåtliga
bullret och oväsendet
fullständigt naturligt

Jag har dock haft svårt
att vänja mig och skattar
mig därför lycklig att jag
har ett krypin där jag
när jag så önskar kan
uppleva tystnadens
lust och njutning