Jag ser dig nästan varje dag.
Jag möter din blick och dina vackra ögon.
Ibland är de tomma och intetsägande, ibland är de djupare än havet.
Jag vill så gärna älska dig, men det är svårt.
Däremot har jag börjat gilla dig på senare år, ibland ganska mycket, ibland inte alls.
Ibland tycker jag om ditt utseende, ibland är du ful.
Du möter min blick.
Jag undrar vad du ser?
Ser du på mig på samma sätt som jag ser på dig?
Jag anar att du älskar mig och lever på hoppet att jag ska älska dig tillbaka.
Kanske blir det så en dag, kanske snart, kanske aldrig.
Just nu är jag trött ända in i själen, det är inte du.
Jag ser hur du vill krama mig, värma mig, älska mig, ta hand om mig.
Fast du gör inget, du bara står där.
Du min spegelbild, du bara reflekterar mig i badrumsskåpets kalla sken.