*

Hon har knep att inte se
och knep att se

blickar bakåt med ena ögat och
hånar himlens hastighet 

håller hårdare om grenen med näbben mot norr
och i motvinden rör hon i döda tider

så kikar hon frenetiskt åt andra hållet
med det andra
för hon vet om bristen på tid
hon vet om bristen av frid och middan
ligger gömd där den ska

i barkskuggans grårispiga krater
ångar smältsnön bort genom tvinnad bark
fångar minnet om gamla gömslen i ena näsborren
och ger plats för kunskap om kommande sommar
i den andra

över bläcket berättar hon om tvister över matgömslen
med svartvit och genast börjar dom träta

i girigt ryckande näbb bredvid finns frågor tjatande
men vingryck bland kalla barr skickar ett gnistrande motslag

"Vi har inte ens talat klart om förra vintern vi två" säger hon
Kråköga
och genomborrar med svartspegelns håla den störande

"Du har inte tillträde"
och senaste kivets minne tystar svartvit till nästa gång

kråköga är bottenlöst lugn
sjungande hesa refränger om gammal värme
hon tänker ta med mot sommaren

hon har knep att se framåt
hon har knep att se inåt

för delat öga
klagar aldrig om vintermoln
klagar aldrig mera

hon har
väntans viskande vålnad under vingen

har vänt sin skugga avig alltför många gånger
präntat snön skare med näbben och visar mig nu på gömt
det svar jag sökt

sen spanar hon stint 
och niger till en sista gång

vingar breder ut farväl för nu

jag höjer kaffemuggen som svar och dagen blir bra

vi gör egna lagar om livet
hon och jag

och var jag än finns kommer hon åter 

Kråköga Kråköga
du är där jag är

*

[Totem Crow; The Law - Kråkan säger: "Det du ger får du åter. På något sätt. Nångång."

Tillägnas alla diktatorer i smått och stort!]