Kallt och blått dödligt stål i min hand.
Svett som ångar från min kropp.
Adrenalinet som pumpar i mina ådror.
Tårar som rinner längs mina kinder.
Svart hat i min arga och rädda blick.

Kaos inombords.

En tvekamp på liv och död.
Ärkefiender sedan födseln.
Dömda att evigt slåss.
Genom åren har vi bekämpat varandra många gånger om.
Nu är det dags för den sista striden.
Må bäste man vinna.

Jag förbereder mig för att dö.

Det blev en våldsam och blodig strid.
Varken vacker eller ärorik.

Vem var det som vann?
Det var jag.

Vem var det som förlorade?
Det var jag.

Jag, bara jag, i kamp mot mig själv.

Nu ligger jag på den nakna råa betongen och förblöder.
Där i smutsen firar jag min seger och sörjer min förlust.
Jag ligger kvar tills nästa dag.
Då det visar sig att striden inte alls var över, den bara börjar på nytt.

Återigen.