Till dig som är stängd.

Du kanske skrattar,

åt oss kärleksfulla,

oss kärleksfyllda.

Ja, du kanske hatar att att se,

att vi älskar varandra.

I dig finns kanske  inget liv.

I dig finns kanske bara tomhet,

tomhet som förgör.

I detta ögonblick,

 fastnar kanske ditt hånleende

och ditt hjärta kanske fryser till is,

 när du kanske inser,

 att du kanske är ensam

och ensam är tom.

Ja, aldrig förr,

har du kanske känt sådant avund,

hat och förakt.

Om ingen älskar dig,

då ska ingen älska någon

och dessa blir kanske dina sista ord,

innan du förvandlas till en....

stenstod.

Men du, även en stenstod eroderas och transformeras

 av kärlekens hav och kärlekens vind.