Det känns lite tvetydigt att se om arabstaters uppror
Inte för att de inte förtjänar det
Inte för att det inte är rättmätiga krav
Nej mer från andra stater och andra staters statschefer
Som så ”ställde sig in” under årtionden
Med dessa diktatorer som de nu
Drar sej ifrån
De rycker undan sina händer som från en het platta

Det är lite som om de nu ska ta mest avstånd
För att sitta med bästa korten
Och livrädd för att hamna
Med svarte petter på hand
Man ser hur fort de svänger
Hur de ”demokratiska ledarnas” vänskap
Är ombytlig
Mer ombytlig än tonårskärlek verkar det som
Och nästan lika total med
”och alla ska dom tycka”

Visst är det skönt att se hela stater frigöra sej
Lite som när Rumäner för första gången protesterade
Men smaken av de andras påhejande
Som för ett kort tag sen varken brydde sej
Eller gjorde nåt för frihetem
Men nu så självklart ”jublar” de andra när frihetens klocka
Ringer…
Den känns ”fadd”