Redan medlem?
Logga in
Nu är du en främling som jag inte vet någonting om längre. Det va ju nästan 10 år sen. Jag hörde rätt!
Jag svarade, det var du.
Jag hörde en tvekan i din röst.
Jag kände rätt
Det högg till i mitt bröst.
Du sa kan inte träffa dig mer.
Jag ville bara ha tröst.
Jag blev vilsen bara på nån sekund.
Hittade inte hem på länge sen.
Tog små staplande steg, tillbaks till livet igen. Långsamt...
Fri vers
av
Porslinsdockan
Läst 252 gånger Publicerad 2005-12-14 23:17
|
Nästa text
Föregående Porslinsdockan |