*

och man skriver så dammet till slut lägger sig i hotfulla dyningar invid datorn och resten
resten kommer krypande från golvlisterna under svagt susande varningar medan spåren sakta driver igen av ens eget flåsande tvärs över bordet

och när korsdragets cirkulation glider över golvet och vänder i en lätt krusning som sakta svalt sökande glider som en illande il över nackens upprättstående hår medan

ljuslågan flackar och tv-ns reklam går för dövöra med aningens störaden s-ljud där enda budskapet blir

sakta nu sakta

skriver man så att tiden till slut inte betyder mer än ren överlevnad till nästa inandning medan utandning aldrig tycks hitta sin väg utan sluter pakt med vaktparadens givakt över axlar överarmar och ner över bröstkorg
sorg som genomströmmar varje ven och i benen

vakta nu
akta

dina sista sekunders ord

vakta det bord som satts under ljus

akta det ord som lags under mörker och flackande lågors fördärv

och man skriver sig genom det andetag som aldrig lossnar mer än som genom en sista lång
lång utdrivande avslappnad suck

där tv-ns redan påbörjade film sedan redan försent upptäckt och omöjlig att ta skydd ifrån liksom i maskopi med hela nattens angrepp över liv och blodets banor slår en i däck med en enkel kort replik

"Annie: I don't deserve you. 
Walter: Well, I wouldn't put it that way, but... okay."

Sleepless in Seattle

[http://www.imdb.com/title/tt0108160/quotes]

*

and there is no more

to write

*