Jag vägrar bära vapen.
Jag vill inte slåss.
Utan försvar vill jag naken stå.
Jag gör mig sårbar.

Fysiskt är jag stor och stark, i ringen en mäktig kämpe.
Fast där är det bara på lek, inte allvar.
I riktiga livet är jag liten och skör.

Dina falska ord träffar min rygg som en oxhudspiska.
Om och om igen.
Den blöder och varar.

Ditt svek spottar mig i ansiktet.
Jag biter mig hårt i läppen och försöker andas lugnt.

Mina vänner vill att jag ska hämnas, vill att jag ska ge igen.
Slå tillbaka hårt och brutalt.
Det vill inte jag.

Jag är varken arg eller särskilt sårad.
Visst svider det till och gör ont ett tag.
Men det går över.

Jag vänder andra kinden till.
Låter din ilska träffa min kropp tills du inte längre orkar slå.

Det gör mig inte till något Helgon.
Inte ens till något bra.
Bara till någon som förstår.


Förstår hur det är att vara ensam och rädd.