Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Syndrom

Syndrom, bankar på min dörr
Syndrom, jag släpper in
Syndrom, jag hälsar dig
Syndrom, du omfamnar mig

Ett sådant märkligt ord har ändrat mig
Gjort mig till en okänd, främmande man
Jag känner mig hjälplös i reflektionen av dina ögon
Där jag uppfattar alla lögner som sann

Det är ett ord som ser ned på mig
Ett ord som skrattar åt den jag har blivit
Det är orättvist i min strid gentemot dig
När mitt hjärta du redan har rivit

En dag ska jag stå på egna ben
I ett samhälle vit där jag är svart
Hur kan man älska någonting som jag?
Med mediciner som jag gång på gång fått tatt

I mitten av mitt liv står jag bruten
Mellan två världar där den ena är himmel, resten eld
Jag känner mig så kluven och svag
Jag arbetar tappert med att göra sorg till olag

Syndrom, ett märkligt ord som förändrat mig
Ett kall efter min själ, efter mitt hjärta
Få som förstår att det endast bringar smärta




Fri vers (Fri form) av Mikael Hagfeldt
Läst 304 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-03-02 23:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mikael Hagfeldt