när jag insåg att jag uteblivit från samtliga möten
i det lokala Sällskapet kontaktade jag huvud-
kontoret för den ´Patafysiska Divisionen och fram-
förde mina mest hjärtslitande ursäkter för det
nedriga beteendet...jag lade ut texten ordentligt
om när och hur och varför allt gått som det gått
och avslutade med att bjuda in mig själv till nästa
möte och lovade gud och fosterlandet att jag
verkligen skulle dyka upp...jag fick en adress som
jag aldrig tidigare ens tänkt den existerade, satte
på mig en skärmmössa som jag bär då och då och
gav mig iväg...det dröjde inte länge innan jag
märkte att bebyggelsen tog slut och att lands-
bygdens flathet öppnade sig framför mig som en
platt pannkaka med växter och blommor i...jag tyckte
om det jag såg så jag fortsatte och tänkte att det
här är nog rätt väg till den adress jag fått uppgiven
men rätt vad det är, när man minst anar så händer
det man inte tänkt skulle ske och så gick det nu
när hela vägen plötsligt upphörde och jag befann
mig på toppen av en soptipp med hur mycket luft
och tomrum som helst framför mina dammiga skor...
jag var framme och jag hade passat tiden...utan att
ha ansträngt mig för mycket