Gung, gung, gung
låter håret växa vilt
går bak och fram
fram och tillbaks
i denna djungel
i denna strid
det tog en lång tid
innan jag insåg att
jag var mitt hjärtas herre

Åh, tragiska ungdom
med ömhet så mjuk
fick väl blå ögon ned mig på knä
förtrollad av kärlekens nycker


Jag älskar skogen och havet
det renar vårt sinne, tystar vår tanke
och skänker ett hopp
när man från himlen är bortglömd.