Vi slutade tro.
Vi slutade drömma.
Goda medborgare är vi kan ni tro.

Effektiva producenter.
Köpvilliga konsumenter.

Vi dansar de dödas vals.

Likmaskar på löpande band.
Ensamma i våra bilar på väg till jobb ringlar vi fram.

Det är viktigt att vinna.
Viktigt att vara först.
Det vet vi alla.

Få av oss vet vad som är värt att kämpa för.

Ny bil, nytt hus, ny kropp, nytt jobb.
Bråttom, bråttom. 
Fort ska det gå.

Vi är dåligt programmerade robotar i fabriken Meningslös.

Makt är styrka, omtanke är svaghet.
Det är jag, inte du, som ska ha.

Förr var det till Djävulen vi sålde våra själar.
Idag är det till Banken.
Även till låg ränta är priset högt.

Ett tvivel bor inom oss.
Ett tomrum finns inuti.
Vi har ingen aning om hur vi ska fylla det.
Därför tvivlar vi ständigt på oss själva.
Vi försöker göra mer av allt.
I våra hamsterhjul springer vi fortare och fortare. 
Fartblinda och avtrubbade.

Stopp!
Stanna!
Varför gör vi inte det?
Tar en paus och ser oss omkring.
Upptäcker vad som egentligen är viktigt.
Gör revolt, startar en revolution.

Revolution visar sig numera vara registrerat varumärke.
Våra själar är fortfarande pantsatta av Banken.

Jag är ingen socialist, men jag börjar avsky ordet kapitalism.

Fackföreningens företrädare står högst upp på lönelistan av uppgivna slavar.

Själv sätter jag mig i min Volvo och stressar till jobb.
Abstinensen bultar.
Jag ska först till kaffeautomatens svarta pulver.
Som en koffeinstinn zombie kan jag sen börja producera.
Producera mer menlöshet i Fabriken.

Hela dagen.
Hela veckan.
Hela livet.