Du är
där dimman vilar längst
där fukten kryper
nerför porsriset
och in i stenklyftorna

där myren kramar
kvarlevorna av de döda djuren

de som kommit från stigen
och kommit för nära
mörkrets hålor


Du är
ugglans ögon om natten
och de mjuka tassarna
av de tysta grå

du är
värmen från sänkan
där de jagade kiden nyss legat
innan den vilda jakten

innan slutet
och härligheten


Du är
det nakna trädet
som står där ensam
som kvinnan
på den stora stadens
strippestrader

du är
den som vinkar "kom"
och gnyr efter sällskap
till en dans

på andra sidan
av de dödas hålor


Du är
visan i skogen
som får solen att älska
och månen att dö

som får vuxna män
att glömma jakten
och begrava bössan i tjärnen
i längtan efter dig

som sjunger
som morgonfåglarna


Vacker är du
när du står där
i skuggorna
från brasans kvällseld

och man kan höra bruset
från saven
som stiger
i vårbjörkarna


Skön är
dina vägar
mot mörkret

sköna är löftena
om vilan
och värmen


Du är
frun som råder

du är
vargarnas matmor
och hon som älskar
ridande grensle
över bergsknallarna


Du är
hon som ropar
viskar, berättar

hon som leder stigarna
mot skogens inre

mot sälgslyns labyrinter
och myrens mitt

och dödens famntag


Du är
tystnaden

och du är
älskad för skönheten
en sommarmorgon
är dimman viker
och solen tar tag
i dina bara bröst

för att dia natten


Du är hon som råder

Och sedan

tystnaden