* 

står stilla nu
i dofternas centrum

ett ljud
som skvallrar minnen

dov duns

svartmyr
vassen
bäckens al och kottar

gräsen risen barken kådan laven

vilar i draperande slöja från myr
kantad av otid

myrornas stängda gångar

mollmark

stenarna har inget mönster
skuggan ingen kontur

vida över daggmjuka mossar 
bottenlösa skålar grävts ur

tjärnens källor därunder
dolda strömmar

mollmark

glesa granar dryper

grenen som hördes
fallen vid vindböjd stam vilar
mattans bädd

(hann ej denna gång
de hann ej)

jordkrafter spränger i baktakt sina vita

skogsstjärna nattviol
näckros

korpens gir
lommens sista strupsång
och svanens svepande flyt över blänket

dimman

tjärnen myren skogen
kojan

elden

mollmark

molnen lagt sig

nästa sols strålar viras
dras ned av ljudlösa barr

daggens dygder danar
stammarna väntar

roten törstar återigen

mollmark

berget fjärran

vid foten
resterna av sista steget
bränt kalt och redan hårt

dagen är på väg
väntan där

mollmark

hoovrar måntider

stenarna har inget mönster
skuggorna ingen kontur

och dammet orkar ej

mollmark
min mark

*