innanhavet stiger
salt och oförlöst
det spränger i min strupe
innanvinden viskar att egentligen
egentligen så orkar inte jag det här
det är för mycket
alltför tungt att leva med så mycket hat
så bottenlösa avgrunder av oförstående
så vassa rapp av giftigt hån
och likgiltighetens kalla flin som svallkött
kring ett infekterat sår
egentligen
men om jag inte orkar
ska jag dränkas i min egen sorg
jag sväljer
tiger
rätar ryggen och går vidare
jag orkar
än en stund