-Du måste hitta din tillvaro, sa hon beskäftigt.
Jag vaknade, tittade mig omkring och konstaterade efter några förvirrade minuter att det är i mitten av mars 2011. Jag kliade mig förbryllat i håret för när jag somnade hade mörkret just stigit upp ur jorden.

I skymningslandets famnande fjät
andas man långsamt och ytligt
vaggas till förblindande vila
vaggas till stumnande ro

Satan vad här ser ut! Dammet ligger i drivor, Fridas kartongjävlar är staplade överallt och blommorna är döende.

I skymningslandets myllande mossa
pratar skuggorna mjukt och lågmält
de mumlar om tu tu tu
de mumlar om spelande lind

Räkningarna har fyllt år och luddiga grönsaker tar sig ut från kyskåpet alldeles själva. Sortera, jag har så mycket att sortera nu. Satan!

I skymningslandets lågmälda lunk
viskar de som man inte får nämna vid namn
ord om vindbryggor som öppnas
ord om rödhakors glada flykt

Jag lägger mig ner igen, allt det där får vara ännu en stund. Först måste jag få sjunka ner och hämta upp mig från skymningslandet, stiga upp som mörkret ur jorden en gång. Han, som som lösgjorde sig från massan, mumlar och viskar ord om spelande lindar och fåglars flykt, han viskar ord om grönt som gör ont och jag låter dem sjunka in. 

Men först skall jag ge den beskäftiga en käftsmäll.