Hur kan jag döma dig?

Ett ögonblick och jag vet hur du är.

Tror jag vet, men jag vet ingenting.
Inget mer än ditt skenbara yttre.
Jag kanske må finna det fult, men vet fortfarande inget.

Vet inte hur det är att vara du.

Du kan berätta för mig och jag kan lyssna.
Lyssna i timmar men ändå inte veta hur det verkligen är att vara du.

Jag har aldrig gått en enda meter i dina skor.
Aldrig kämpat dina strider eller frusit i ditt mörker, aldrig älskat i ditt ljus.

Sanningen är att att du varken är rätt eller fel.
Inte heller god eller ond, bara du.

Alltid lika vackra och underbara du.



Så, varför dömer du då mig?