inte ord
inga mirakel
fordrar den vardagliga kärleken

i leriga gummistövlar
står den fortfarande kvar bakom min rygg
med ett småleende i ögonvrån
innesluter allt

de nyfödda lammens vingliga kliv
i fårhusets halm när de reser sig
späda knippen av våt hungrig livslust

likaväl som rävens svultna parningsskrik
emot månens nyslipade skära
och den jordiska ångan
över vinterns sista snö
i skymningsljuset

kärleken förklarar sig enkelt
mitt i livet
det är nära till födelsen och döden
nära till dig
nära mig

en armslängd
till livets nödtorft
kroppens och själens uppehälle