enkelheten i absorbering töjer ut mig till bristningsgränsen...enkelheten av deras lättsamma lättfotiga sexuella preferenser, tvåtidsmanifest som ingen av männen valde att skriva under, tretidsfrågor som i livstid lockar håret och häver salt i såren

dessa ödesfrågor som framkallar hårfästningsförträngning, det atletiska skulle kunna varit en ägnad tids timmar, om ändå intresset stäckte sig längre än sjumilarsagorna...

denna återupprepelse repelse rep och sele, skiftande och tankar på människan den karl och herre vars sexuella preferenser upplevs som ett allt för underårigt och aktuellt lopp...om man ändå tillhört denna omtalade elit, denna indelade indelningsbara fasta och kontinuerliga konsistens av de som skapar ett lika kontinuerligt invirat önsketänkande...

mediokrati, jag finner ord som inte existerar för att förvilla tankarna in i diskalkyli...så tiden fördrivs underdådigt av antihandlingar och själva aktiningen till nakdelar och baksidan av det hela...

och till sist ett helt vanligt stycke om dig, du lettrådslösa undvikande och allt för övertygande människa, en förolämpning eller en ensam klychébaserad tår i mörkret...och tillbaka till denna enkelhet som utsödrande så lockande fåfänga..denna enkelhet som aktar sig för de som undviker den mest...varför mår som jag förtjänar när du verkar göra det din enkla tillvaro fattar tycke för...jag är allt en enkel depressionsbaserad tår i mörkret och allt jag vill ha nu är en ännu mer klychéladdad hand i min...