I det inre av en regndroppe
tynar bort i hav
i sinnet är jag alltid barn
härinne är jag svag

lika själlöst som mitt hjärta
som inte kan finna någon ro
lika sorgliga är mina tårar
som inte har någon tro
finare än hymnen som du nynnade
är leendet du gav mig innan du for
större än orkanen som vi kämpade mot
är kärleken som blomstrade inombords

Nu är det dödstyst här i huset
kyssar ömsar hat
trädgården har vissnat
endast mörkret
stannar kvar
ser geväret
som jag ärvt ifrån min far
en kula i min skalle
sen blir allt nog bra