jag följer stigen i skogen
det är något som styr min
färd bland träden

naturen är så oskuldsfull
utan krav, bara dofter
som förstärker känslan

i ensamhetens självvalda
längtan efter stillhet

du skog, ett tempel innan
mötet med havet
stigen vet

vinden är hård, jag fryser
valen är många
klippan en plats för vila
en tanke i horisonten

jag duger i en värld som andra
gå vidare, livet har blivit rikare
nu förstår jag resan nedåt

det var min inre röst