jag känner en viskning
inte alls obehaglig
endast en smekning i mörkret

ibland måste man fara långt för att förstå
nu är jag vid stranden
havet andas frihet

försöker anamma stundens budskap
en del av vindens lekfullhet
nuet får mig att lyssna utan att döma

inget är sant eller givet
möter viskningen
hjärtat börjar slå fortare

jag måste ha mod
havet luktar bekant
en värme fyller mitt inre med välbehag

ja, det är sant att det bor en kärlek i vårt hjärta
den vill komma ut i friheten
allt får en mening