Kära faster Märtha, du föddes i mai när gryningsljuset fick daggen att som småpärlor skimra i guld och grönt, när våren i sin famn dukade ängen med alla dessa blommor i sin doftande mylla, till det vackraste du visste då ditt norrland lyste i sin vackraste midsommarskrud., solen tändes för dej ovan dom mörkaste granar jagande alla skuggor bort, och till mjukt hoande uvar som gav namnet kökarberg till byn som såg dej födas, du växte upp som en blomma i kargt och fattigt land med liv och lust och din egen nektar i, soljus strömmar över dina händer som visade oss en styrka och kärlek som kunde bära dom tyngsta bördor, i ditt hjärta finnes vi som små solar, som du bär med dig så lätt buren på din vinge omsluten av ett heligt ljus, där du fick med dig din inre skönhet som bara var din ända in i oändligheten,