I dag bröt våren fram

talgoxarna i tallarna

och träden ikring

bejakade med sån iver

för att förmå henne stanna kvar denna gång

och locka fram koltrastens trioler

det gloppade och rann

smältvattnet, rännilar utmed gruset

likt glädjetårar efter en mycket lång vinter

till och med månen hade legat lågt

mot grantopparna och sett gul och hängig ut

under natten utmattad av all väntan

tog fram cykeln och satsadeför fullt nedför backen i blåsten,

solen med håret farande efter

fårorna i vägen till trots

och pinnade på dunk, dunk

med skräckblanda förtjusning

över möjligheten att slira på isfläckar

ängarna, med de gamla visa ekarna

kändes som trogna vänner där jag swishade förbi

övertrumfande snömassor

skämmigt brunflängda i åkersdiken

inför nyuppväckt vårbäck

Ha ha här kommer jag!