Väcker elden med ett glödkol
som jag bar i fickans nötskal
lägger det i bädd av riset
eldens rede inom stenar
Blåser ande till små lågor
ser hur värmen blir till blommor
hukar mig vid bergets brasa
väntar på att fågeln kommer

Hör hans vingslag
ser den svarta
komma till den nära grenen
slå sig ner och vila vackert
efter nattens långa flygfärd

Hör hans saga
hör på orden
hör om världen som han skådat
hör om barnskrik
hör om svärdslek
hör om kärlek
hör om drakeld

Hör om kvinnan
som kan läka
hör om huset där han varit
en bland många andra fåglar
en som tigit
en som skådat

Hör om ljuset
mitt i natten
hör om lågan
mitt på bordet
det som skapar
milda skuggor
det som flöt ur fönstergluggen

Ropar på min fullförtrogne
vargen kommer hit till klippan
viskar ord i ulvens öra
sänder honom ut
på långfärd

Gå du grå
inunder skuggan
gå till huset
långt därborta
sök och ljuset
blir din stigväg
genom dagen
genom natten

Gå med orden som jag viskat
gå och ge med vackertassen
tala om vad fågeln skådat
tala om att elden värmer

Gå och ge
med klapp på porten
gå till den
som ser
ditt inre

Gå
min varg
dit fågeln varit

Här på klippan
väntar nåjden
Elden brinner
friskt i riset