*

för dåtiden
gråbarks brustna

har jag redan lämnat kronan

så följer du mig ner
mot botten
följer du

ner mot bottnens bottnar
där vid källans innersta

överöst av näckros
och svanars sång

korpars skuggor och lommens klag

där ingen nuddar dåets vila
mot framtids måne

där i yttersta kapillären
skörhetens intag

så följer du

där sen är lika som dåtids mitt emot
blir framtid
men drömd ren från gifter
av nuets önskan



kan vi skina
som svanar

ljudande som skogens skymning
nära den eld vi bränner
för dimmorna

vända den krona ner


mot rot
mot rot
mot rot

följer du ner

så följer du exakt dit
där du yxade din bot i bark
tandaegg gav märke
nästgårds mitt

innan du gick

med hugg i förtvivlan och hat
som spräckte mitt gamla upp

kådans rännil
gråbarks blödande

rotens gråt
svanens förlåt för drömmar
gjorda för att skina

 
hämtar jag ljuset

*