Vårsolen driver ner tjälen, ytan tinar och frosten når oanade djup. Som svikna förtroenden för lögners meningar. Värmen ska tina ytan men den driver kylan, på djupet. Och där nere kan vad som helst inträffa, allt fryser sönder. Och dit ner når våren kanske inte på åratal, kanske aldrig, när permafrosten nåt själens djup, så kommer den sällan upp…