Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

den gör ont och världen kommer aldrig se likadan ut igen om du vågar följa med mig



Ta min hand
följ mig genom mörkret
Jag tar dig med på en resa
dit du aldrig varit
Jag leder dig till en plats
du aldrig sett

Till en plats
där sorgsenheten rinner genom dig
fylld av fruktan
Där du blir ett med trasigheten
utom nåbarhet

Jag håller i dig genom smärtan
när ditt liv rinner ur dina händer
Omfamnar din hud
och känner kylan som omger din kropp
Ser ärren som bildas efter djupa sår

Jag håller i dig
när du kryper ihop i smärta
När du skakande
drar dina sista andetag
i tro om att livet är slut
att du aldrig kommer bli hel

Men jag vet

Jag vet
att vi vaknar
när gryningens första ljus når oss

Följ med mig på resan genom mitt liv
håll i mig
och jag följer dig
genom min värld
av mörker


Fri vers av Ylvavirvla
Läst 287 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-03-25 13:45



Bookmark and Share

  Sommarnattsljus
Om jag följer dig in i ditt mörker, vågar du då följa med mig in i mitt ljus? Detta är en kommenterande fråga till diktjaget. För när jag läste de sista raderna, "Följ med mig på resan genom mitt liv/håll i mig/och jag följer dig.." så trodde jag att fortsättningen skulle vara -... "in i din värld", istället för:..."genom min värld/av mörker".

Men att få följa med någon in i den personens svartaste mörker är trots allt en gåva av yttersta värde. Och bara om man kan ta emot den gåvan utan att genast förkasta den och vilja förändra personen, så är man värdig den.

Fasa finns i orden "Där du blir ett med trasigheten/utom nåbarhet" Det kan inte bli värre, som jag ser det, än att befinna sig utom räckhåll för alla, omöjlig att nå, innesluten i sin egen smärta. Men jag har varit där, och till min egen förvåning har jag kommit ut på andra sidan.

Tänker nu också att diktjaget och "dikt-duet" kan vara delar av en själv, att "jag" är "föräldern" och "du" är det inre barnet, eller för den delen tvärt om; alltså jaget är det inre barnet och du den idag vuxna kvinnan. Stark, fin, rik och smärtsam, men samtidigt på något vis hoppfull text. "Jaget" överger inte "dig". Tack!
2011-04-23
  > Nästa text
< Föregående

Ylvavirvla
Ylvavirvla