Bröstet fruset
isen djup
spåren av den som åkt skidor
ut på sjöns vidder
försvinner långt därute
där råken glimmar

Fruset
och ändå värmen
som inte bara kommer
från en sol
som öppnat alla spjäll

Ur etern orden
som öppnar vakarna
där jag snart skall klä mig
i nakenheten
för att kliva ner
i förvandlingens sjö

I vinden friheten
som gör mig till fisken
som skapar mig vingar
som nämner mig barn
och kvinna
och man

I dagen hoppet
om att avsked
också är möte
om att slut
också är början

Står
vid min klippa
mitt i det vita
och ser värmen komma
som en flock av gäss
från södern

Glöm mig inte