1.
Skinnet från älgen
skrapat och blankat
spänns över rundeln
av trä som är stommen
Senorna sys
i ett mönster längs sidan
våg efter våg
efter våg utav vatten
Hon som har händer
tar sig till träsket
söker i sumpskog
levande alträd
söker upp blodbark
till tecken på trumman
river och stöter
tills färgstoftet finns där:
skinnet, det nakna,
kan få sina kraftord

2.
Korset som delar
som binder allt samman
fälten som formas
och möts i en hjärtpunkt:
öster och väster
sydan och nordan
jorden och elden
luften och vattnet
Därefter makter
som nåjden kan minnas:
skeppet som styr
över himmel och havsvidd
hästen som drar
både solen och månen
ensamma ögat
i Allfaders säte
falken för Henne
som vet allt i världen
Detta och annat
är trumskinnets tecken:
blodet från alen
berättar och binder
skinnet får kraft
genom nåjdnamn
och eldbrand
skinnet får röst
genom vänvölvans viskning

3.
Trumman var med
på färder i världen
trumpinnens slag
kunde höras på hedar
fördes med vinden
till östland och västland

Trumman fanns med
då ett solskepp satt segel
var där på havet
i döljande dimmor
var där i väder
när vågor var vilda
hördes i stormen
som slag från ett hjärta
Völvan slog samman
och stillade sinnen
trumskinnets tecken
gav ljus i det mörka
Allfaders öga blev fackla
och fyrbåk
falken på flykt
kunde fråga om färdväg
hästen drog solen och månen
i riktning

4.
Kusten där borta
som byggts utav jättar
klättrade högt
genom knivskarpa klippor
Skeppet kom fram
och fann vägen i natten
folket ombord sökte land
i en havsvik
nåjden han nämnde
skyddande väsen
såg upp mot bergen
och främmande fåglar

5.
Där blev en tid
hos helt andra gudar
där blev byggt hus
med timmer och torvblock
där tändes eld
inom ringen av skiffer
där blev det möten
med män och med kvinnor
mörka i hyn
och med nattsvarta ögon
viga som djur
och tysta på stigar
båtbyggarfolk
i skinn utav hjortar

6.
Trumskinnet talade
ständigt om kvällar
völvan sjöng kraftord
från nätter med norrsken
sagorna byttes
vid eldarnas härdar
trumman fick tecken
i tillägg på skinnet
sagorna växte
i bröst och i hjärtan

Tiden tog slut
och veckor fick vika
avskeden togs
och seglen blev satta
vinden tog i
och färden gick åter
havet gick högt
men ombord rådde hälsan

7.
Tre veckor där
det var tre år därhemma
våren var höst
och det väntade vinter
Völvan blev vek
och nåjden satt tyst nu
Trumman låg kvar
i sitt skyddande sälskinn
låg där tills fukten
knöt upp trummans senor
låg där tills blodbarkens ord
kom att blekna
låg där tills revan
slet upp själva skinnet

Trumman blev tyst
men tecknen på skinnet
lyste ännu
i skenet av elden
Nåjden bar makternas
krafter i minnet
Völvan hon visste
i vissnandets tider
Möjlighetsväven
vävdes i mörkret