Vi hade en dröm
en framtidsvision
en tro på vad livet skulle ge

glädjen i vårt hjärta
skrattet i vår hals
lyckan var tydlig att se

men alla fina tankar
alla glada känslor
och drömmen som fick oss att le

allting bara krossades
smulades till sandkorn
som fördes bort av vinden,
i livets nya version

det spänningsfyllda hoppet
som brukade skänka våra länder ljus
vi ser det inte mer

på gatorna vi vandrar
kring alla dessa hus
finns inte längre några vägar ut

vi trodde vi kunde kämpa för ett lyckligt slut
men det enda vi gjorde
var att skapa våran livsknut

i våra nya länder
är det mörkt av sorg
rädsla, ångest och ilska
bygger snabbt sin stora borg

när vi startade vår resa
var det inte hit vi ville
men nånstans gick nåt fel, vi hamnade så snett

i gränden där vi står idag
finns inga vägar kvar
bara tid att fokusera
på det inget som vi har

så hur ska vi göra
för att åter se hoppets ljus
hur når man glädjen
som förut fyllde våra hus

vi kan inte ge upp
vi är rädda för andra sidan
men vi kan inte ta oss vidare
för vi har glömt hur man gör

hjälp oss ur detta djävulska grepp
om det är nån där ute som hör
våra bleka tysta skrik i panik
innan dom sakta dör...