Efter mamma
På nåt sätt slutade jag vara nyfiken
På nåt sätt fick jag för mig
Att inget längre kunde förvåna mig
För jag hade redan sett och hört allt
Bestämde mig
Att inget någonsin
Skulle få överrumpla mig som cancer igen
Jag bestämde form
På allt
Så här är det
Natt och dag
Svart och vitt
Du och jag
Ville inte kännas vid förändringar
Nya känslor, omdefinierade situationer
Jag vägrade erkänna att jag föll för dig
För det skulle innebära något nytt
Något okontrollerbart
Något jag inte kunde svaren på
Känslorna kunde jag inte hindra
Men jag höll fast vid mina svar
Det var bara det
Att i den nya, främmande situationen
Var alla svaren fel
Allt jag gjorde
Allt jag kunde
Allt jag sa
Inget av det jag bestämt att jag visste
Stämde överens
Med verkligheten
Så som den faktiskt var
Därför gick det som det gick
Därför blev jag den jag blev
Därför dödade jag oss
Med en världsbild som var helt jävla skev
Men ödmjukhet är att lära av sina misstag
Att släppa taget, börja om
När du insett att det gått fel
Gå under, gå vidare
Utvecklas och våga tro
Finna hopp i all förlust
Och aldrig stanna upp
Aldrig bli kvar
Och låta ondskan gro
Skit i svaren
Börja ställ frågorna
Hitta nyfikenheten
Så jämnas kanske plågorna