När det blänker
i dina ögon
är det havet
som stiger

som drar
genom tillvaron
i våg efter våg

och får alltet
att gunga

i färden från kust
till alla andra kuster

Dina är klipporna
dina är djupen
ditt är fräset
av det vita
mot stäv och hand
och mjuka vikar
där sanden vilar

Din är gnistan
från ljuset däruppe
som glimmar och gnistrar så
när havet häver sig
och din kurs
inte längre
är rak

Ditt är blänket
och dina är speglarna
där månen vandrar
i solens fotspår
och allt är natt
och allt är gryningen
som redan föds
i marelden

För den som kan se
finns inte dimman

För den som kan se
finns inte mörket

Och fåglarna låter
för välkomst
till hamnarna