Vandrar stråket
uppför dalen
vandrar invid
jökelbäcken
dricker vattnet
ur min kåsa
ser på bottnen
vita stenen
tar den, lägger den
i handen
ser att stenen
är en blomma
ser att inom
döljs ett kraftliv
lägger den
i vandringspungen
bär den med
till sjön däruppe

Eld och kaffe
rök och risdoft
fisk i pannan
sol som dalar
tar fram pungen
tar fram stenen
ser det vita
få sin rodnad
känner pulsslag
i min flata
lyssnar
och kan höra
småljud
vet att stenen
finns och lever

Lägger kläderna
på fällen
doppar kroppen
i min fjällsjö
bär med stenen
som en gåva
släpper den
i dunkla djupet
simmar där
i solens glaning
tar mig upp
till trygga kåtan

Sover snart
vid heta härden
drömmer snart
om vita renen
tror mig se
att vattnet delas
tycker att
jag hör
en strövarg
Sover där
invid min fjällsjö
ingenting finns
alls av fara

Solen väcker mig
ur slummern
hjälper mig
till dungens drithål
för mig ner
till morgonvattnet
ger mig dagens
första värme
Simmar ut
i ripans riktning
ser en blomma
mitt i vätan
känner doften
känner värmen
hör en sång
som bara växer

Vill dit ut
men vänder åter
Vill tillbaka
sitter stilla
ser på avstånd
skådespelet
vita växten
bli en ungbjörk
björken få
de späda bladen
vinden som
får allt att låta
sången
som ger frid
i fjällen

Sitter där
och hör
på pulsslag
sitter där
vid gamla seijten
ser hur björken
går mot höjden
ser hur löven
skälver sakta
Stora kliv
mot kala klippor
strövargsspår
där björken
vandrat

Ser och vet
och hör
och känner
vet det vita
känner pulsslag
tänder töret
får på kaffet
sitter kvar
vid varma
elden