det klassiska "gå en mil i mina skor"
fick en annan innebörd för mig i kväll

jag gick en mil baklänges i mina egna skor
och såg att jag är fri
dit vill jag aldrig mera återvända

nu är jag fri från snipig vuxenmobbing
dolda härskartekniker avsnäsningar
och fri från stressen  
att försöka göra jobben bra men aldrig få respons
osynliggöras tigas ut i periferin
och fri från denna obegripliga nostalgiska
ovilja att bara gå  
"slå vantarna i bordet" - lämna skutan
där ändå ingenting fanns kvar för mig

hälsosam var milen genom gamla tidningslägg
alla bittra känslor allt jag retat upp mig på försvann
kvar fanns bara damm som yrde  
det retade som mest att nysa

frisk vårluft genom fönstret vädrar ut det sista
jag är äntligt fri att börja om