Ser mig omkring
och fastän natten tar vid
ser jag mest ljuset
som lever

ser jag mest elden
som sprakar
och blir blommor

blommor som slår ut
och ger glödfrön
att stoppa i
den myllan
som behöver värme

Ser
och jag ser i ljuset
hur en bäck lever där borta
hur ett vatten minns
hur ett flöde
har en saga
att berätta

om den
som viskat den
till den första källan
den där allting börjar

Ser bäcken
hör "det var en gång"
och lyssnar till äventyren
tillsammans med
de vidöppna stenarna
med ivriga öron

Hör om bågen
och om den flygande pilen
som for med vindarna
för att ge liv
åt det som andra
ville släcka

Hör om henne
som viskar sagorna
och vandrar på stigarna
i bäckens land
och som plockar lägereldens blommor
till en krans av värme
som ett diadem
över hårslingorna

Hör
och ser
och känner doften
av rök och vårmossa

Tar mina händer
och bildar skålen
där de salta pärlorna får plats

Möter
i bäckens land
vid eldens strand
till vila i ljuset
när allt där ute
mörknar