En hel dag ledsen
i en fördömd stad
tristessen i mitt hjärta
på gränsen till ett hat
inte fan vill man ut
så jag stannar här
ser min vän blöda
och skjuta iväg sitt liv


Från golvet där vi ligger
piedestal i tusen bitar
tiden går så långsamt
att vi aldrig kommer fram
jag ser dem krypa in
jag ser dem överallt
musiken spelar oss höga
och vi blir ett ihop i dimman


Så det är din föreställning
ja, det är din situation
drar dig ner i depression
håll fast vid illusion

när jag ser på livet
som dör i någons ögon
när jag ser på livet
i ett kort ögonblick av hopp

sänd ut över universum
lyssna till ljudet
och köp dig fri
från han som tror sig äga
slå dig fri
från dem som tror sig äga


På samma plats
vi är här
men distans
faller över en kant
timglas och
sand


Stå upp
hålet i ditt hjärta
är bara döda ekon
som strålar ur ditt huvud


Mitt fall
ej olikt någon annans
alla drar vi fötter efter oss
alla vill vi bränna
barndomsminnen


Där är mannen
som du slösade din tid på
någon
som stod dig
flera världar bort

hon förlorade kontroll
glömde bort sitt namn
röster säger gå
men i mörkret höll
jag om hennes hand


Ge dig iväg
sakna inte själ
ge dig iväg
sekunder
av en gång
du hade chans


Rädsla och
blod i mina spår
dölja skam
för jag skäms för den jag är


I rummet
kolsvart
trist
och eländigt
jag har alltid velat fly

jag har alltid trott på kärlek
trott att kärlek ska rädda mitt liv