Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Har det verkligen tagit så här länge för någon att ställa sig den här frågan?


Filosofisk fundering...

Riskerar den som slåss mot änglar
att själv bli en ängel?

Ditt drag, Nietzsche...


Fri vers av Ceylon
Läst 373 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-04-04 20:08



Bookmark and Share

  lodjuret/seglare VIP
jag har minst en skyddsängel, som 'slåss' för att hålla mig vid liv, fast jag vet inte vem det är och jag har aldrig frågat heller. Kanske frågar vi oss för litet vilka som ställer upp och slåss för 'vår sak'... tihihi
2011-04-29

  Aftonvännen
Man blir alltid sina värsta fiender,
förutom när man slåss mot cancer

då blir man gåtfullt nog en hjälte

jag ser i ditt val av inspiration vad som driver dig :) ^
2011-04-12

  Ceylon
Jag förstår era synpunkter, mina herrar, och delar dem. Bara för att förtydliga utgår jag från Nietzsche's kända tes att "Den som kämpar mot monster riskerar själv att bli ett monster, och då du stirrar ned i en avgrund stirrar även avgrunden ned i dig". Dock tror jag att ni båda förstod det.

Han var nog lika mycket poet som filosof, den gode Nietzsche, för mycket av det han säger är totalt irrelevant och vackert, men de där raderna har alltid framstått som totalt sanna för mig. Det är klart, om man utgår ifrån att vi alla från börjar är änglar kan vi ju inte bli det i en högre grad, ta oss själva i kvadrat tills vi blir någon sorts ärkeänglar. Jag antar att samma sak gäller om vi alla redan är monster och bor i avgrunden.

Det här börjar påminna mig om Edgar Allan Poe och dikten han skrev om sitt eget Ultima Thule... Kan inte minnas titeln på rak arm...
2011-04-05

  Simon Ray B
Kände mig träffad när du åkallade Nietzsche... Så här har du ditt svar från min egen personliga synvinkel:
.
Vi är alla fallna änglar, den som således slåss mot sig själv lär inte göra annat än att leda sig själv längre bort från återupptagningen till den himmelska harmonin änglar lär leva i.

Om denna harmoni finns tvistas det dock ännu om, och varför slåss mot änglar från början när den enda uppgift de tycks ha är att se vackra ut.

Nej, finns det änglar så är alla änglar från början, vilket borde innebära att jag är kärleksfull, förstående och harmonisk egentligen, bara att mitt jordeliv har förintat min kontakt med mitt inre jag. Detta skulle jag vara beredd att tro på, men då skulle jag ju bli kallad narcissist.
Eller så behöver jag bara knulla lite...
.
Tag texten med en uns ironi och humor, med en liten eftersmak av allvar så borde den sitta rätt i mun.
2011-04-05
  > Nästa text
< Föregående

Ceylon
Ceylon