Jag känner hur mitt hjärta slår i otakt till livet.
hur andetagen tyngs ner, och smärtan i klivet.
hur knäna viker på mig vid minsta lilla hinder.
och ljuset känns försvunnet och mörkret är allt jag finner.
då behöver jag din närhet, känna tryggheten i din famn.
för du är en del av livet, klarar inte vägen utan dig i min hand.
men även jag förstår att tiden inte räcker till.
kanske är det pågrund av mig,kanske du helt enkelt bara inte vill.