med alldeles för mycket tankar i min övertrötta kropp.
letar jag efter en gnista, det lilla som vi annars kallar hopp.

och jag är trött på rutinerna, att de blir för bekvämt varje dag.
vill trotsa mina gränser, bryta lagar och bara vara jag.

och sen vi splittrades har mitt humör varierat stort.
antingen är jag nere, eller så är livet de bästa valet jag gjort

men de tar för mycket energi, och jag skulle behöva dig vid min sida.
för du får mig lycklig. med några ord får du tårar att börja skina.

Nu är det nog försent, och du har förmodligen gått vidare.
du kommer alltid saknas utav mig, men ja klarar mig, för jag är en krigare.