Orden föll ur munnen
Men lämnades på trottoaren.
Du bar din ryggsäck på ryggen,
Där i hade du alla svaren.
Det var en dag när solen passerat sin hållplats,
När bussen slutat gå.
Mörkret var vår vän
Och morgonen lika så.
Du pekade med hela armen,
Som om du visste vilket håll
Du skulle åt.
Med vilje gick du så snabbt,
Att följa efter
Skulle bli för svårt.

Åh, hela universum stod still i ditt sinne,
Åh, hela världen var i gungning inom mig.
Att tala direkt ur hjärtat,
Var att inte tala alls med dig.

Jag tittade ner i marken
O du låtsades inte höra,
Du säger att marken under oss
Vill ha något att göra.
Så om jag lägger mig ner o skriker,
Allt vad jag kan.
Skulle det någonsin spela någon roll,
Om du var en ”hon”,
O jag inte var en ”han”?
Under ditt präktiga ego,
Kan jag se att du är som jag.
Jag är dock inte rädd för
Hur folk ska uppfatta mig,
När jag är svag.

Åh, hela universum stod still i ditt sinne,
Åh, hela världen var i gungning inom mig.
Att tala direkt ur hjärtat,
Var att inte tala alls med dig.